Norrländska Korrespondenten – 14 april 1860, sida 2

ÄAATDTUATA tt5——ä — ersarit, upphörde; hon talte fritt med sin beskoddarinna, och behaqade denna mycket Wolmand, grefwe Munck, äfwen Falkenstjerne, blandade sia i samtalet, och Helena lemnade sällskapet lika förnåjd, fom hon under första delen of aftonen bade fönt fia beklämd och illa till mode. Nästa dag beföfte arefwinnan Mathilda Helena, tillika med Gustaf, fom fade, att han innan kort skulle följa med fin tante till Lindenborg. Grefwinnan helsade åf wen vå Helenas föräldrar, och tackade både dem och benne för den wänskap, hwarmed de upptagit hennes fosterson, samt wann fålunda helt och hållet den godhjertade Swendsens tycke, och i fon: nerhet hang husttus, med hwilken hon ins fåt fia i samtal om landthushållnnger, hworwid hon berättade om inrättningarne på sitt gods. Både Swendsen och hans hustru både henne mycket enträget att he: dra Helenas nåra föreftående bröllopr med fin närwaro. Förlåt mig! sade hon, och en sorgeslöja utbredde fia öfwer hennea ansigte: Förlåt mig! jag kan icke Ett bröllopp erinrar mig ännu abtför lef wande om mit eget, oc upprifwer de gamla fåren. Gud går er tyda lika fler