———— r :,2— 4ä2—rtkAm22WA——— många fina galanterier och artigheter, som ide heller utcblefwo från de kringstående herrarnes sida. Ett samtal begynte nu, hwaraf Helena icke förstod synnerligen mer, ån om det först på latin, emedan det af handlade historier om hofbaler, och difpus ter om personer, hwilfas tillwaro mar henne alldeles obelant. Wolmand och grefwe Munck, fom hade språkat med hwars andra i ett tillstötande rum, nalkades nu och satte sig nära Helena. Wolmand frågade, om fru Hermansen ide war fom men. Min fyfter, grefwinnan Marhilda, fade wärdinnan i huset, funde ide un: derlåta att göra uppwaktning hos sitt förra höga herrskap, hos hwilket hon ftådfe flår i nåd, och fom hon fjelf wördar och tillbeder. J fanning! min fofters frålls ning wid hofwet i i förra tider war ytterst behaglig. Men hon war aldrig nöjd, det år få med of menniffor. — Greswinnan frågade nu Helena om hennes ålder, om hennes nya boning, om brölloppsdagen war utsatt, och dylikft. Helena beswarade dessa frågor med blyghet. Comtesse Emilie sade: Detta dlir alltså den flora dag, Då presten skall förena grefwe Wilibald Alerandet af Falfenstjerne med jungfru