Norrländska Korrespondenten – 11 april 1860, sida 2

RESER: Be 2 —— —p2TT ——— —— ringa, dock en det af er lyda. Hon har fått en hastig, fmårtfri död, och ni har begråtit henne. — Man utsåg nu til Def sista bur en liten forg med lod, hwilfen tillhörde Helena. De täckte bottnen med friska blad af geranium samt löf af pomeransträd, hwilla de plockade af blom kruforna i fönstren, oh Helena öfwersträd de hennes läger med de wårblommor, bland hwilka den för blott ett par timmar sedan hoppade omkring. Då hon tog fogeln, för att lägga den i den korgen, såg Gustaf, att hon i ett ögonblick, vå hon trodde fig obemärkt af honom, tryckte en afskedekyss vå def winge. Hon lade den nu på def blomstersäng, tillslöt locket, och lemnade rummet, för att hämta nyckeln till trådgåörden. Så snart Gustaf war allena, oppnade han åter korgen, ryckte en fjäder af den winge, Helenas läppar wid: rört, gömde den hastigt, och fade fakta: Förlåt mig, du rifa fogel, och efterlemna detta arf åt en fattig mwån. — De gingo nu ned i trädgården. Gustaf gräfde en liten graf på ett stalle, fom Helena walde. Hon bar korgen, och satte den sjelf ned i grafwen. Gustaf strödde mul derpå, far stade igen grafwen, och räciterade emeller