(ALA HRAAHAHAnm ACUC12Mesalliancen. af förfat:aren til En Omwaerdagshiftorie (Fotts. fr. föreg. nit.) Steglitsan, fom emeslertid obemårkt hops pade omkring på golfwet, och war wan mid att man böjde fig sålunda för att kada benne til fig, flarade fram, fom oivdligte wis under grefwens knå, just fom han satte bet till golfswet, oh krossades af def tyngd. — INin fogd! ropte Helena. — Falkenstjerne forang upp, och tog den Hör da stegliisan i hand: Ad, malheur på malbeur! fade han. — Sat anmärkte comteöfen: det kommer of att wara förs lefwad med den ena, och ligga för den andras fötter. — Helena tog fin feg: liisa ur Falkenstjernes hand. Hon mar dlek af förskrådelse. Hon lade den döda fogeln på en blompotta i fönstret, utan att säga ett ord. Grefwen kysste hennes band. Jag ber om förlåtelfe, sade han: jag skall skaffa dig en annan fogeliftål let, mycket wackrate ån denna. Sälsskapet gick firar efter denna kastastrof; så snart Helena blef ensam, tog hon fin döda älskling, kosste den, och gaf fritt lopp ät fina tårar. 7AF min stacars