eiimi. BE LER ee 77 A——— Mesalliancen. af författaren till )En Hwaerdagshistorie. (Forts. fr. föreg. n:r.) Wolmond utbröt: Mej vå intet fått! Foaa dig inte efter henne deruti, Smwend: fen! — Då har ju Falkenstjerne rått, sare Helena: DÅ år det ju werkligt misstroenre til honom, fom föranledt dig och pappa til denna bestämmelse. Ack söta pappa! föta onfel! Ni wille begge ge honom er Helena, men skeppet Helena miljen j ide unna honom? — Du är ett barn, sade Wolmand: Du känner ide ten inflytelse, ting af denna natur utöfwa på wår sanna Inda — YJag fänner mitt eget hjerta, swarade Helena med tårar i ögonen: Jag wet, jag ide fan wara glad, når Falkenstjerne är be dröfwad. Detta år han; tv han tror, att du, min far, och du, min onkel, hysa missroende til honom. Allt hwad wi få, ör mitt, fåger han: O! låt oss wisa, att aslt hwad fom år mitt, äfwen år hano! Off det bästa, det dytbaraste af hwad mig tillhör: ni, mina föräldcar och du, min bästa onf, åren j ej också hans? År ide bang for få mwänlig em ot oss alla,