OO OSA TTT — — RR wen af en hjeltegloria och lofsjungen få ham ren italienska frihetens förnämste kämpe. Markisinnan förstod ej blott att fånga honom i sin skönhets nät, utan förwärfwade fig äfwen, genom att med fara för sitt lif öfwerföra on wigtig der pesch, anspråk på generalens tacksamhet. Han led äfwen fnart ett fulls:ändigt nederlag i kärlekens små slärmytslingar, 1 od tort derefter blef det bekant, att de woro förlofwade. Markis Raimondi, som kände ig myc fet smickrad af att få ÖGaribaldi till måg, gaf gerna fin wälsigaelse till förbindelsen oc 300,000 gulden i hemsift. Öue ru det tom sig dlt ingen äppn ode den förölindare brasgan mens ögon, är en hemlighet. Hwed ywarje tienare i Öino wisste bef en hemil: get för Haribaloi. Ingen af alla dem, som öfwerh opade hos Jem med försäkringer om trohet och tillifwenhet, sade till honem: Man Svif. oi ett stamlisst fvel med ert Kyrko herden i Fino lät, :wärtemot tyrkans lagar öfwertasc iig eti mi iga den af nåf wen hannlyste genera al Garibaldi med markisinnan Re Å Gästerne, och veribland gaderhören Valeri io fr ån Como och den ofwannämde grefwe Carol i, sutto i den mamtraste sinne-stämni: ig wid dröls loppsmåältiden, di en officer wid nationalgardet i Comp iuträrde oc bad genes valen om ett samtal mellan fyra ögon. Ö Officer mn kom från en läkare, hwilken markisinnan fört förut Have rätfrägat cit örtåligt ärende. Efter några få minuters förlopp kom Garidal biti lbala och uppfordrare officeren med sträng DER art upprepa de beskyllaingar han ss gäcka D i förhoppningen om den Hur ingen af Hela den anla gda plahade framstält mot Hans gemål. Detta steddoe. Heunes plötsliga blekhet röjde tyvligt nog Hennes dåliga samwete. Mars kis Raimondi, som i s ista ögonb:icket såg s Ky hor a utga suen, spe clade ben förtörnade fadren, och ör att ej blifwa misstänkt för att hafwa varit medwetande af dotterns intriger, z:: 2 2 —. Z ce SN 333 — — —2 Å örwisade han henne frän sitt hud. Öar cibalti förklarade, att ban ej längre ans såg henne säsom sin hustrun od att han till hennes förmån afsted från hemgift ten. Grefwe Caroli sprang ut genem fönstret och gifterna imögo fig hwifan1 ) in a ftoner n war —11 oe ad tomt i d. n pe ad iffa wi Jen 3 CK Å i Fenn ingen hare flickkat till i often hare wari it ett olycksbadande förebud! (5. RN) — — — Täorgonwinden. Felket, äfte). Från hafvet steg winden i lekande lopp, DM fade till dimman: gif rum, jag will opp. j Läsning för i ens 4:de fi Han swängdee kring ffeppet och ropte: slå ut, Du fjöman! ditt segel, ty natten är siut. Och hän inåt landet han gjorde ett siagh, Och manade bonden: stå upp, det är dag. Han fade till äkern, de fattigas hopp: Nu buga dig, guldax! för sol, som går opp. Han minde på tuppen wid gården i byn: Upp härold! och helsa Sen ljusnande skyn. dan jade till blomman: ur blånande loft Drick morgonens dagg och gif himlen din doft. Bland skogarnas kronor Han susande qwad: Häng ut edra fanor i morgonens bad. Med näbb under wingen satt fogeln ochsof: Sjung sångare! sad han — dstn skapares lof. Han fade till klockan i tornet: Hur skön Är gryende dagen, ring samman till bön. Till kyrtgården flög han bland grafmare nas rad, Rh Och smekte de tårade blommornas blad. ;!