EPS i: — och, hwad än mera war, personligen hade umgåtts med Washingston, som framför alla andra dödlige war Swendsens utforade bjelte. Hans glädje öfwer grefwe Munds sällskap war få for, att han i fin godhjertenhet ide wisste, hwad han skulle hitta på, för att wisa denne fin till aifwenhet; för dennes skull war dottrens förbindelfe med Falkenstjerne honom längt mindre obehaglig, än den annars skulle warit. J de älskandes inbördes förhållande fas ve också efterhand föregått någon förän: dring. Sedan Helena kunde anse fig fom oåtskiljeligt förbunden med Falkenstjerne, hade hennes kärlek till honom ännu mera stigit i innerlighet. Hon glädde sig öfwer hans skönhet och talanger, hon war stolt öfwer honom, hon ågde ingen annan tan: fe ån den att behaga Honom, och uppfyllde bokstafligen fin moders föreskrift: att icke hafwa någon annan wilja ån hans. Grefwen deremot, hwilken å sin sida också betraktade Helena som en med honom så nåra förenad person, att hwarje beröm eller klander, hwartih hon gaf anledning, äfwen måtte träffa honom, hade föresatt fig, att dana henne till en fullkomlig dam,