—9—kUäkä BBnnA dspg A2A — — ö rade grefwen siols; men ide på aftonen. — Jo! utbrast Swendsen: juft på aftonen, få fan man dricka med godt fam wete, fen man slutat fina göromål; men wid middagen är det, min själ, för tidigt att hålla feverabend. — Denna fcen, hwilken städse förnyades med flere af lif: nande beskaffenhet, hade den följd, fom man under dessa omständigheter wäl funde falla god för begge parterna, att grefwen sällan fom på aftnarne, men deremot, efter Helenas egen önskan, besökte benne hwarje förmiddag på hennes kammare, en frihet, som hennes föräldrar funno mycket naturlig och tillåtlig för en fästman. De hade heller intet emot, att de förlofwade gingo ut ensamma med hwarandra; och, när det ibland hände, att de warit på speltallet, antingen allena eler i VBolmands sällskap, eder hade gjort en fpatfer: tur eller dylikt, och greswen då fom oftast följpe Helena hem, war den finfiga mat. timman förbi; madame Swendsen, fom. war en sinnrik husmoder, ech redan för. stod gissa fig till fin tilkommande mägs önskningar, hade då sörjt för en liten passande anrättning åt honem, den hon til fin innerliga förnöjelse fåg honom njuta