Norrländska Korrespondenten – 31 mars 1860, sida 2

Ai VR OT på qwällarne besökte fin fäslmö, fann Han alltid fin tillkommande hustrus familj mid aftonbordet. Man wille nu gerna öfwer tala honom att taga del i måltiden, men då han för mindre än twå timmar sedan fom från middagsbordet, ursåltade han fig naturligtwis. Detta wäckte wäl ide något synnerligt missnöje, emedan man war wan wid detsamma af swägern, doft tor Wolmand; denne satte fig dock til bordet, oaktadt han aldrig förtärde annat ån på fin höjd en bit bröd eder en frukt; men när punschbålen fom, tog han altid ut fin del. Den unga grefwen deremot satte fig ide till bords, utan höll fig twert: om på wederbörligt afstånd ifrån maten, bwars ångor woro honom obehagliga. Denna närwaro af en icke deltagande gäst i ett annat hörn of rummet, war oanger näm för de andra. Men det wärsta war dock, att grefwen ide kunde tåla punsch, utan blott drack ett glas limonad. Det lostade på Swendsen, att stillatigande för Praga detta. Fy tusan! ropte han: År Det drick för en man de? Sänt fliff fan wara godt nog ät sjuka och små bis barn. En braf karl bör funna tömma fitt-glag8. — Ja om mitdagenr, fma