win, uti ce selat boklådor, samt på tid ningen Åya Dagligt At lehandas byrå. (Dagbladet). — Från Piteå skrifwes den 17 dennes: Den sju och en balf fot länga sätten Schampi har i denna wecka wisat sig här i staden och sortsatt färten norrut, med Petersburg till distinationsort. — De förut nog stora frömasjorna hafva ytterligare betyrligt ökats genom nära 8 dagars fortfarande snöfall. Ef font eget må on irtas att sedan nya året inträdde ännn icke en enda dagg töwätder egt ram. (NRP) — J Aftonbladet för ten 3 dennes läfes: Gelliware bolagsintressenter ba nu an: tagit hr Victor Riellöergs anbud ä tetsamma. De erhålla allt hwad te utai mit för Gellin orremerban tilliks med 5 procents ränt Köparen betalar 20 procent af löpesum nan ben I Juli detta år, 30 procent med aktier i Fvedrikåe halts sokerbrnå oh ve återstående 50 procent med en femtetet årligen under nästföliande fom år, med ränta. — Man läser i kåärings Tidning: Enligt till tonnnzens befallningsbhaf: wande inlommen rapport har man fe dan några dagar i tralten o omkring Skanizen och Kohlbäks socken dels på och dels uti fnön observerat en mänagd swarta mnaskår of ett kratkorns storlet, hwilka äro särde les äkin: få länge de befinna sig i snön, med en popp vande och fprite tände rör elje, Lit nande andra wilöekanta smådjurs, af bwil ka de dot i storlet uf werträffe?s. Hied blotta ögat fan man. ej upptäcka deras fapnat, men under förstoringsglas söret de skepnaden af en kräfta med twenne antenner samt trenne uti nea tua trubbiga, men med klor för: serda fötter å främre delen af äroppen samt de å hwardera fioan of fjor ten. Dessa småtjur ega förmågan att nand bea och utwidga kroppen samt a då dc befriad från frön, mindre i i ö Cpifod tr Ole Bulls ättat efter konstnärens eget nuntie liga meddelande. Bakom Alperna ligger miraklernas land, äfmentprens werlo. Wi wilja icke tro på miratler, ide böra talas om dessa; äfwentyr deremot äro of klära: till dem lyöna wi gerna. Ett får vant af det slag, som blott kan inträffa för snillet, ägde rum i Bologna år 1831. Den fattige norrmannen Ole Å fom ingen vå finde, mar kommen få Långt födevut. J hemme hate. wäl en och annan trott, att det rörde fig något hos honom, men de fleste, fom det t alltid går, föruts ate: Det blifwer icke noget af Of Fjelf kände han, att han må ste ut i werlden, för att bringa anistan i låga eller aå under; att detta sista fnas rast ffullo sie, derpå antydde nu allt. Han war tommen till Bologna, men ter woro hans pengar slut och ingeniri des ifrån Hade han ren ringaste utsigt att få några. Jngen wän, ingen landsman rälste honom hanen; ensam fatt ban på fin wi: iskammare i on of fmå gr. änderna. Det war redan andra dagen, fom han hare näftan ingenting förtärt. matrenjtattan och violinen woro de twå uda ting, som wederqwickte den unge, Livande konftmären. DÅ misströstade Can sjelf om att ega det Honom af Gud hifna och omedwetna; och inangades uti viclinen de toner, fom nu få förunderligt gripa in i wårt bj erta, resså toner, fom säga oss, Hur djupt han siel f har litit och lännt. Jnjt denna aft ton gafs på stora theatern en konsert. Hnset war nästan cf wersullt. Hertigen af Toskana war på besöt i den kongl. logen. Madame Mar fisron 08 hr Beriot skulle biträda tons sertgifwar en med ett par numror. äg jerten skalle benvana, men det såg illa få eo FF A