Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1860, sida 3

ö allmänt benämner med ordet lefnadswett, år enligt fin natur få litet i ögonen fallande, att den ide fan förwärfwas fom en talang, eller iklädas liksom en rod, utan måste, i liihet med kroppen, wara förenad med menniskans själ, måste wara en produft af en förständig, finkänslig, mild, liberal anda, fom obemärli, ofta fig sjelf owetande, yttrar fin tröstande, alla disharmonier upplösande inflytelse. Men oaktadt detta år det enda sanna eller må sendtliga i det få kallade lefnadgwettet, få inbegriper det dock äfwen många små mas nor och antagna former, hwilfa ide funna saknas, utan att stöta. Men dessa fors mer, fom äro af den beskaffenhet, att de kunna förwärfwas i och för sig sjelfwa, isolerade från den bildning, som borde wara deras rot, utgöra, når de äro före. nade med en wiss glans, den werklig eller affelterad rikedom gifwer, samt med en wiss smak och olegans, som enhwar mode: dyrkare lätt kan tillegna sig, i wåra tider gränsskilnaden er elan den såkallade förs näma werlden och den simpla eller bor gerliga. (Forts)