Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1860, sida 3

tider, på hwars tillwaro ingen längre tror. En adelsman, fom i wåra bagar will gifta fig med en borgarflicka, finner sällan de swårigheter att öfwerwinna, fom förr i werlden utgjorde åmnet för mången dåde fann och diktad roman. Ofta har emellertid en rättwis klagan förfportå der öfwer, att adelsaristokratien lemnat rum för en ännu mer upprörande penningar riftofrati, få mycket mer upprörande, fom rifebom under de fenare decennierna, på få undantag när, gått öfwer i de lägre tlassernas händer, der al bildning saknas. Dock tycktes werkligen menniskoslägtet åf. wen här wara i öfwergången till något bättre, och liffom famla efter det råtta; ty hwarfen rang eller rikedom allena äro nu för tiden tillräckliga att förunna deras ågare anseende och offentlig aktning, fom alla sträfwa efter. Om således en ansedd familj wille upptaga en medlem, fom wore rå, ofunnig, utan all bildning, skulle ins gen rang eller rikedom beskydda honom för förödmjukelser. Detta kan wisserligen med skäl räknas till de glädjande tecknen; men olyckan är, att äfwen här icke allt år guld, fom glimmar. Den fonna bild ning i umgänge och uppförande, fom man