kort derpå, då hon hwälfde innehållet af en såsskål öfwer fru Struds, som satt och ståtade i en ny sidenklädning. Frun for upp med ett skri, som förfärade hela sällstapet. Hon förglömde sig så, att hon öfwerhopade pigan med skållsord, och war nåra deran, att ge henne en örfil. Pi gan började gråta öfwerljudt, och sprang ut i föket, åtföljd af frun, som ropte på tallt watten til att aftwätta fläcken, samt skrek och bannade, så att det hördes ända in. Med blossande finder refte fig Helena, för att påtaga fig pigans syssla. Grefwe Falkenstjerne wille hålla henne tillbaka, och ökade derigenom hennes stora förlägehet. På en wink af gamla grefwen släppte han dock hennes arm. Hon bestridde nu med mycken blygsel en tjenares pligter. Då hon derwid en gång nalkades grefwe Munc, teg han hennes hand och fade: Er huslighet flåder er mycket wål; den ger er ett nytt behag; ett yttrande, hwarigen om han sjelf steg många grader i madame Emends sens ynnest, och gjorde Helena lätt om bjertat. Då grefwe Munck kommit hem, och befann fig ensam med sin styfson, berråts tade han för denne Swendsens planer i