Gustaf och hwiskade: Detta war mine faan en wacker predikan om gudsfruktan och matlagning! — Ståms! swarade Gustaf: FKSan du wara koll wid detta wälmenande tal, fom werkligen rört mig? — Ja får fade grefwen: Jag glömde, du är prestson, liffom madame Swendsen år prestdotter. Blodet är aldrig få tunt, att det ju ide år tjockare ån watten. J sällskaprummet war dufadt ett bord, rikt prydt med silfwerkärl, kinesiskt vorflin, samt glas med förgylda kanter och firater. Man satte fig kring detta, och mänga råtter warm mat wittnade om madame Swendsens kokkonst. Dock fattades ett ledigt stående kuvert för en god ande, som kunde aflägsna twedrägt och olycka från sall skapet. Åiskilliga små förtretligheter yppade sig. Madame Swendsen blef miss lynt, att se hennes förnäma gäster nästan ingenting förtåra af hennes sköna rätter. Grefwe Munck tog wäl af allting på sin tallric, men åt mycket litet, och grefwe Falkenstjerne låt der mesta gå fig förbi, samt höll fig blott till desserten. Då den wåfmenande wärdinnan ijfrigt trugade hos nom, swarade han, att han sent spisade middag, od) aldrig war wan att göra