vigde ban: aden bivas Ådes, iläde ligen Nee omlis indre Wid huse lem: upp: ågon , all: ifwit t ett yntes trcas vande tillhör ögda, den 1 iglag, väder Möre ringa, n nu naden enda de bes som älld i fyvnas oo bers stort 2 håll för de ; men dT att Nfjtius ifotte yckats TNE åt har juhr i it med ten af Etenz 1, och une af några ut deldy af jurets lbjudit tilljtaingen samma dar och begaf t fånge jörnen tt uppe 18 der, i mots att vis vfivet. sådan å cirka —— tjugu års tid, trodde ingen att han skulle wåäas skjuta djuret under flygten, helst snön å denna trakt fått den fasthet, att Halle obehindradt tunde särdas ofwans på densamma; men på det att hr H., i ersättning för den långa resan, måtte undjå nöjet att gifwa Halle baneskottet, beslöt man att djuret skulle instängas i sitt hwilorum och der af Hhonsu ncdifjutas. Nalle hade lilwäl icke warit med om denna öfwerenskommelje, utan måtte ban, i följr af fit handlin ngsått, hafwa beslutat annorlunda. — Wid framkom sten till stället skulle twenne farfar hugga spakar, för att stänga öppningen till idet. Manskapet stannarde under tiden på kimpe ligt afständ från idet och en lapp — den äldsta bland dem, wid namn Anders Nilsson Kung — bewäpnad endast med ett spjut, stack detsamma genom Sppnins aen för att undersöta om Malle war till finnandes. Denna lapp, fom är man wid dylika äfwentyr och wisste hålla fig på höjden ofwanföre öppningen, hade ingenting att befara; men hr Holmström, som ensam söljde lappen strax efter i spåret, tog plats nedanföre idöppningen, då i detsamma Nalle stack ut hufwudet genom fnödrifwan och wände fig emot honom med ett förfärligt rytande. Utan att förlora fattningen, stod hr Oolme ström just i begrepp att intaga en förs delaktigare ställning och gifwa Ralle ffottet, då de wid hand fötter fastbundna slitorna häftade wid en buske, hwarigenom hr H. föll omkull, med ansigtet wändt emot björnen. Situationen war vå naturligtwis ej den behagligaste, helst björnen befann sig på endast ungefär tio alnars afständ och arbetade af alla frafe ter för att komma ut ur den tränga id öppningen. Länsman Bjuhr, fom frufs tade att Kalle ssulle lösgöra sig och anfalla hr H., skyndade derföre fram och affyrade ett skott, fom lindrigt firade, men ännu mer retade björnen, hwilken i nästan samma ögonblick fom rusande utföre snödrifwan. Till all lycka hade br Holmström under tiren åter kommit på fötterna och gaf Nalle ett wil riktat skott, hwaraf följde en stark blodförlust och en betydligt saktad gång, hwårunder flere af sällskapet blefwo i i tillfälle att sända honom fina warmare hälsningar, så att han slutligen dignade till marken. Herr Holmström köpte terefter det dö dade djuret och förde detsamma till marte nadsplatsen, hwarest, såsom ofwan nämnes des, en talrik menniskomängd beskådade Nalle. — Wid hudens aftagande uppe täcktes att denna björn för icke så länge sedan hade öfwer nosen erhållit on swår blessyr, liknande ett yrhugg. Man ta ger derföre för gifwet, att Nalle är rens (samma som sistlidne sommar, då han nyss dödat twenne kokreatur, af bonden Johan Fredriksson i Näswattnct erhöll ett fraftigt yxhugg öfwer nosen, hwilken händelse finnes omtalad i Umcåbladet N:r 11 för den 15 fistl. Oktober. År I det samma björn, få kunna många i ove ten glädja fig öfwer hand undanrödjans de: ty många både hästar och kor hafwa — —— — CAAA — Stene