FRE. VR IRI ADRIEN BAPE — ERE TSE ASA mig i gång, medan jag ånnu for till sjös. — Jag fan ide nog vrifa den lyda, jag haft. Som dessa böcker utwisa, räknar jag mig sjelf för en man på tre tunnor auld. Handel och sjöfart åro mitt lif. Jag tror inte, jag kunde trifwas dem förs utan. Men tiderna äro tywårr ide nu fom förr, derföre har sag för flere är sedan dragit omkring hälften af min förmögenhet ur rörelsen, oh placerat hundratufen ritgsdaler på det fått, att de blott funna lyftas efter flere års förlopp och med åtfhiliga sårigheter. Femtiotusen bar jag förwvandlat i statsobligationer, och anfer dem fom en reservfond tid ett och annat. Men det oaktadt har jag dock, fom en öm fader, tänkt på min dotter och den tid, nu fom: men är, då jag skulle få den glädjen att gifta bort Henne. Räntorna af förr omnämda hundratusen riksdaler skola efter min bestämmelse alltifrån brölloppsdagen tillhöra henne och hennes man; jag skall, genom ett ordentligt kontrakt, öfwerlåta dem ägande rätten dertill. Dessutom rår jag om en mycket wacker och stor gård wid en af stadens största gator; den skänfer jag min måg. Det inträffar just, att en wåning deraf nu är ledig och står un