Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1860, sida 3

427T — — — honom dit. Förgäfwes sökte Han doktorn på flera ställen, tills han ändiligen fick rått på honom. De ilare nu begge till den fåra patienten, under det Gustaf i få ord omtalte hwad fom föregått, hwillet mycket tycktes oroa Wolmand. Han fann Helena sängliggande, tröstade henne och hennes föräldrar, samt förordnade åtffilli. qa läkemedel, fom den tjenstaktige Gustaf i flygande brådska sjelf hämtade från apos teket. Doftorn stannade ända till sent inpå natten qwar hos sin favorit, och gick der. vå hem i Gustajs sällskap. På mågen utbråt Wolmand i bitter klogan öfwer detta förhållande till grefwen, och yttrade sitt uppsåt, att af alla krafter sätta fig emot dennes förening med hang fyfterdote ter. Gustaf deremot tog de ålskande i förswar. Jag säger icke, att Alexander år Helena wårdig. Ack nej! långt derir från. Men hvem fan wål förtjena henne? Och älska henne, det gör han — det tror jag werkligen. Hur wore det också möjligt annat, ån att han skulle tilledja en sådan flicka, som älskar honom så innerligt? ÅÄfwen finns werkligen mycket gott bos hos nom. Hans katraltet år mild. Mot sin