Kom in, du gamle kamel! — Dörren gick upp, men ide styrman Madsen, utan grefwe Falkenstjerne, elegant klädd, trädde in oc) bockade fig för sållskapet. Alla sorungo upp mid denna owäntade fon. Swendsen fattade fig, och git Honom til mötes. Helena stod, fom fastnaglad wid golfwet. Grefwen ursäktade i höfliga ut: tryck sin oförsynthet, men tillade, att han kom ifrån landet, der han bland annat hade aflagt ett besök hos förr omtalta prestfamilj, och åtagit fig att i egen per: fon lemna deras Köpenhamndwånner ett bref och en korg med frukter. Han til: ställde nu Swendsen brefwet, och gick der: på till dörrn, utanför hwilken hans betjent stod med en stor, betäckt korg, som grefwen emottog af honom och lemnade åt Madame Swendsen. Derpå nalkades han Helena och sade med artig och betydelsefull min: Jag har också ett bref til er ifrån prestens dotter, et wäninna Marie. Han tog fram brefwet, men i det han räckte henne det, tillade Han sakta: Jag har i fommission, att be er öppna och läsa det i enrum. — Något förundrad stack Hele: na brefwet hos sig, utan att swara ett ord. De beskedliga föräldrane woro mycket