Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1860, sida 2

wen, redan hade wunnit i den unga flicfans brös:; tv han sjelf war med hela fin själ fåftad wid Helena. En eftermiddag upvehåll fig Swendsens familj i deras sällskapsrum. Ett var steppakavitener, gamla wånner med husfadren, woro närwarande. Han fatt med dem wid den muntert sprakande kakelugnsbrasan. Framföre på bordet stod en Tys kande bål punsch. De sutto i ett muntert qlam, hwardera med sin tobakspipa i mun, lissom Swendsen, och rökte, så att hela rummet stod i ett moln af rök. De främmande hade direkte kommit från deras skepp, woro klädde i deras hwardagliga sjömansdrägt, och buro så smutsiga stöflor, att, oaftadt sand war strödd på golfwet, säg det lilwål ut fom bara marfen, der de sutto. — Wid ett annat bord på något afstånd sutto Helena och hennes mor, den sednare ww fin svinnrock, ren förra med en bof, hwari hon låfte. Täkannan med tillbehör stod framför henne. Hon hade slutat serwera 16, samt wille just lägga bort sin bok och stiga upp, för att taga af bordet, Då det floppade på dörrn. Den ene steppskaptenen rtopte: Det är flyrman Madsen, fom fommer för att hämta mig.