TER Mesalliancoen. af författaren tislEn Hwaerdagshistorie. (Forts. fr. föreg. n:r.) Jcke för det min flida inte år fin nog att bli en förnåm dam, men för det hen: nes simpla föraldrar ide skulle passa till en sadan måg, och fin gamla far och mor mil hon wisst aldrig bedröfva. — Den ftadarg Helena, fom under detta samtal med blossande finder hade rest fig ifrån bordet, och, fåfom manligt, gick omkring och passade upp på sållskapet, befann fig i detta äågenblack bafom fin sars stol. Han fat ope henne om lifwet, trudte henne tid sig, och kosste henne. Hon kastade sig i dane acmar, och föfte dölja, att tårarne stodo henne i ögonen. Wosmanr, fom ide utan en wiss ord hade hört tatas om grefwens uppmårfe samhet för Helene, 03 mätkt den pinfamma såtlägenhet, hwari detta ämne fötsatte henne, asoröt samtalet, och berättade, att ban samma bag hde skeiswit tä Hermans fen, samt tilbjudit honom att logera hos fig en del of wintern, fom han mile tills bringa i Köpenhamn, att afhöra nå: gra naturhas orika förelågaingar. ÅJag