Att de barn fom mid detta tillfälle för: des till Jefus, woro små barn, är tyd ligt deraf att det heter, att de hare dem till Jejus, eller fom Lucas säger, (Luc. 18: 15) att de buro tem till Honom. Ätt dessa barn och att således små barn behöswa att undfå Guds rike är klart deraf, att Jesus säger, att den fom icke untfår (änds rike såsom ett barn (untsär det), ban lommer der aldrig in. Hwarföre behöfwa små barn att undfå Guds rike? Derföre att te äro i fond aflate och af syndelig säd förre (Ps. 51: 7), och således förra utom. Gurs rike, äro wredens och ide Guds barns men inga andra än Guds barn höra till Guds rike. Och inga andra äro Guts barn, än de som äro förde af Gud, ty Guds barn födas icke af blod, icke heller af förta lig wilja, icke heller af någons mans wilja, utan af Gud. (Joh. 1: 13.) Ett barn, sådant som det är födt hit till werlten, är sådant som Adam war när han war fallen, ty det heter icke, att Adams fon blef lit Adam under uppe wäxten, utan att Adam förde en fon fom hans beläte lit mar. (1 Moseb. 5: 3.) Hurudan war Adam, när han mar fallen? Han fruttade för Gud och und stack sig för Herrans Guds ansigte ibland träden i lustgården. Han wille icke öde mjuka fig för Gud och bekänna fin synd, utan ban sköt skulden till fallet uppå Eva, och Eva war likadan och fföt ffulden på ormen. (1 Moseb. 3.) Att Adam födde en fon, fom war lik den fallne och icke den från fallet upp: rättade Adam, är tlart både af Guds ord, fom wisar, att mi äro förde i fond, och af erfarenheten, fom wisar, att troende föräldrar, fom haswa Guds beläte upp: rättart i fina ljertan, litwäl ide föra syndfria utan fyndiga barn. Af naturen äro wi syndare. Synden är ide något som har kommit till of först då, när mi wordo gamla, utan synden har i grund besmittat båre wår själ och ktropp, cfterfem wi äro aflade af syndelig fär. ESynden hade wi säledes, när wi söddes. Ett ondt träd blir ju icke ondt först då, när tet bar burit ond frult: utan det har wäxt ondt, bar upptommit af en ond tärna, derföre är det ondt: och som det är ondt, bär det ond frutt. Så ock med of: wi blifwa icke syndare sörst då, när wi begynna aft tänka, tala och göra ondt, utan eftersom wi äro aflade af en syndig menniskas syndeliga för, få äro mi fyns tiga förde och kunna derföre af of sjelfwa intet annat än synda. Lika wisst fom den fallne Adam behöfve att få Guds beläte i fia upprättadt, lika wisst behöfwa alla barn, förde Adams beläte life, att få Gurs beläte i fig upprättadt, att bli förda af Gud och undfå Guds rike, efter som intet besmitteligt får inkomma i Guds rile. (Uppb. 21: 27.) (Forts.) Mmanfakninaeren med Hen joniske lotsen