Norrländska Korrespondenten – 29 februari 1860, sida 3

hem i edra hus, och tagen alnen eller wigtskålen, lästen eller hyfweln i hand, då ären j borgare, krämare, handtwerksfolk, och då kläder det er rått illa att föreställa militärer, dem mon ständigt år wan att tänka fig fom solk, hwilka ide annat ba ån åran, lift de gamla riddarne, man fan läsa om. Det år ett helt annat flags åra det, ån en borgares. Hwem har större kommando ån en skeppäkoapten? Han är en liten furste på sitt skepp. Det år nås got helt annat det, än er myndighet. Men når ban fommer hem till huftru och barn, finner han ingen fru och fröknar, och är sjelf ingen rangperson. Hur rasande bes fängdt låter det inte, når någon kommer och fåger: Herr Major! fan jag få för 4 stilling grön fåva? Eller: Hr Kapten! det år skam, att ni sytt mina byror så ila? — Ja, ja, fade frun: det år ide wärdt att tala mer om den saken. Nu fan du sjelf lomma i en förnämare familj ån din egen, når din dotter fanhånda blifwer grefwinna. — Uh nad! ropte Smwends sen förttetad: ÅHon blir. inte grefwinna af att dansa en gång med en grefwe. Inse e heller får bon bli någen grefwinna. (Forts.)