Norrländska Korrespondenten – 29 februari 1860, sida 2

omöjligt att dansa nästa dans; Hon satte si i den ensligaste wrå, hon kunde hitta på, och sökte samla sina tankar. En ljuf, aldrig känd förwirring hade berusat henne. Grefwen dansade nu med bruden, och ins nerligt glad tyckte fig Helena märka, att hang dans nu ide mer hade samma far rakter, fom då han danfade med henne. Till nästa dans bjöd han äter upp Helena, och under hela tiden sågo, ide blott hon, utan alla de unga — öfwer hennes Iyda något afundfjufa — flickorna, att dagens hjelte utmärte henne framför de öfriga. Morgonen frambröt, och sällskapet bes redde fig att ålskiljas. Flere unga mån, dels från grannskavpet, dels från hufmud: staden, äfwensom Falfenftjerne och Her: manfen, gingo in i prestens rum, för att fläda om fig. Wagnar fpåndes för, här stat sadlades. Unga och gamla, fom bords de i preftgården, drogo fig undan tid fina rum. Några aj ungflickorna gingo ut att spatsera, för att njuta den sköna morgonen. Helena wille ide göra dem sållskap. Hon undskyllde sig med trötthet, och gick ut i trårgården, der hon satte fig på en bänk under ett tråd på den gröna planen. Hår oc der drunno ännu några lam