Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1860, sida 3

ungdomswån, sade presten, ocd en fåle För första gången sitt lif öfwerflyttade hon denna anmåärkning på fig sjelf och fina kusiner; för första gången föddes i hennes själ en id om det behag, fom blott wisar fig i enkelhet, och hon förstod nu många af fin onkels förmaningar. Dansen begynte. Gustaf hade bjudit upp henne till första turen. Nåt den unga flickan war i sällskap, der blygheten lift en sjukdom öfwerföll henne, förmådde hon ide ens gå öfwer golfwet med ordentliga naturliga steg; men dansade hon deremot, blef hon strax en annan menniska; hennes rörelser woro då mydet fria och lätta. Hon swäfwade nu också bort år golfwet wid Gustass sida, med ett uttryck af barnslig glädje, som förskönade hennes intagande ansigte. Grefwen satt ännu stilla; han följde med ögonen den wackra danferfton och frågade derpå wärden i huset, bredwid hwilken han tagit plats, hwem den unga flifan egentligen war. Presten berättade honom nu, att hon war enda dottern of hang gamla wån, förre skeppskaptenen, nu köpmannen, Swendsen, fom fatt ide längt derifrån med fin ålder: stegna, ärbara hustru. Smwentfen år min