dran, samt gaf Helena tillfälla att sanga fig bort i en wrå och dölja fig undan med sitt klappande bjerta. Wid bordet satt grefwen mellan bruden och dennes mor; wid andra bordsändan Gustaf med Helena och Marie, bland den yngre delen af sällskapet. Maries wånliga pratsamhet och Gustafs anspråkslösa or tonstlade samtal försatte snart Helena tids baka i hennes naturliga tillstånd. Gustaf talade med henne om hennes onkel, och förundrade sig öfwer, att de, som hade en få nåra föreningaspunkt, för första gången sågo hwarandra i dag. Han berättade henne om fin tante och hennes ålffmårds het, om Lindenborgs skönhet, och wisste få inleda henne i ett wänskapligt samtal, att hennes werkligen bildade och andrika wåfen lefwande uppenbarade fig för honom. Mycfen munterhet herrskade nu i den unga fretsen. Grefwen satt i i ett allwarsamt samtal med de äldre. Helena gjorde för första gången den tysta anmätkningen, att hennes föräldrar i deras simpla drägt togo fig långt bättre ut, oh hade ett wårdigare utseende, ån hennes onkel majoren och hans fru, med deras brokiga, nymodiga grannlåter, som icke tycktes passa dem.