mnim::m:m:m:m — — ett bref i handen, fom hon lemnade Ho: nom, i det hon fade: Läs denna invit; om du nu odfå nekar mig den glädje, hår tillbjudes mig, måtte en lejoninna warit din amma, och intet menniffobjerta flå i ditt bröt. — Wolmand skrattade och läste brefwet. Det war från en gammal wän af familjen, en landtprest, fom Helena jemte fina föräldrar ibland helsat på ute på landet, oh hwars döttrar, når de fommo in till Köpenhamn, plågade bv hos Swendsen (få hette Helenas far). Hele nas förra religionslärare, fom fick korgen af henne, hade sökt tröst hos den äldsta af de nyssnämda prestdöttrarne och desse bjöd nu Swendsens familj på hennes bröllopp, äfwen den förr omtalta tanten och hennes man, major och lärftskramhandlar Struts med flera herrar, woro bjudna. Den gåft: frie wärden skref nu: Yi wilja efter game malt skick och bruk hålla bröllopp med sång och musik och dans natten om, att ungdomen tiftigt får roa sig; och som wi ba många gästrum, så utbedja wi oss, att wåra ärade wänners wistelse hos cf för: längas till flera dagar. Helenas bedjans de ögon woro fästade på onkeln och stod bon liksom hon wäntade en dom öfwer lif