Eu romersk talare fivef: de mortuis nihil nisi bene (entast godt om de döda). Då on herning unde hysa en så wacker och ätel tanle, hwad borde man ej då wänta i ett kristet samhälle! J fe flesta stäter — jag wågar ej säga alla — är detta absurda bruk bortse taget, säfom illa öfwerensstämmande med en upplystare tid. Lye fligt wore om jag med denna mac ga teckning innde werta ett dylitt vejuls tat, men jag wet att inrotade plänferer ärr swårare att borttaga här än måne genstätes. Hwad fon aid an iforfnrse farfars och mormorsmormors tid bör äfwen nu wara på fin plats. Så res senera många här. Efter fom jag är på kapitlet fan jag ej underlåta att nämna ett onus, fom åligger qwartersmanuen under pågående. husförhör. DÅ husförhöret wäl är ofslutadt skall qwartersmannen bjuda pre sien och llockaren på middag, att efter råd och lägenhet. Är ban en mälmåcne Te mon, få måste han äfwen bjuda hor noratiores i qwartaret, och På blir det I ordentligt kalas. Få städer ntom Pe torde ännu ba qwar denna plänsed från fordot ntimma. i J lar irsförsamlinaer existerar bet, 1midsertigen ännu, men der ned föil, ions nerhet i Norrland, der pastoraten äro widsträckta och hussörhören håstas med några byar i sender, ofta längt aflägde nå från I paftore Sbystället. Under förbhoppauma att farbror infräms mer slutar jag för denna gång min epis tel och tecknar mig fortfarande sarbrers tillgifne FYilurus u:o 2. För be of wåra läsare, fom ögnat i genom något eller några föregående bref af samma hand lemnas ten upplysnina att farbror i siället för bror, till följe af olikhet i ålder blifwit med ans dra povtons gcrgifwande antaget. i decd. anm. I ö Qm förbättrad komnulkation. ER Staaf.) Uti de norra länen, som i allmänhet äro ptterst Fattiga på nöriga fonmnunnis kationer oc hwareft de retan af ålder befintligna wägar äro befwärare med en mänad badar, fom göra teras befarande swårt och m. esand är inrättandet af nye wägar äfwensom omläggningen af gamla sädana Vbeanrera af högsfta wiat ör landets 1 wäfitänr och tresnad. Då nu så tillsägandes endast hufrudam sägen i norra länen allt hitintills anlagts och dessa åtsölja sujten och te större wattens dragen — tessa sednare i rittnina från wester åt öster — alstrar allt sådant den påföljis, att i satnad af sammanbindtningswägar emellan särskelta Seele och särskilta socknar, wägen emellan fås vana för de resande, hwilta ide dos örbät (ON sion af Yt z: eller kunna begagna utwäger att till fots wandra få kallare fjellwägar, ofta från ten ena trakten till den andra, blir fyra a fem gänger få lång, som ten kunde och borde wara, om de tillfällen till ont munikationer begagnares fom naturen i Fiällsjö socken resa till Junfele till den förra gränsande socken sexton mil i ftället för tre, ifrän Ramsele socken till Hammerdabls tillaränsande socken Irete fiotwå mil i stället för fer mil, från Botbeå tyrta till Sidensjö torka tio mil i stället för föra, mängsaldiga andra erempel att förtiga, hwilta nästan öfwer allt förete fia til ytterligare stöd för piltdCr — 22 ee 66 88 anwisat. Så till exempel har den, fom will från