nen lofwade of, få kunde wi ändå inte lefwa deraf — efter hwad jag nemligen wenar med lefwa, fom ide år detsamma, man i Kövenhamn kallar lefwa, ty detta år blott att förstå bofstafligen; det will såga, det betyder detsamma, fom att uppehålla lifwet, utan att lida af köld, swält eller egentlig nöd. Jig deremot kallar det blott attlefe wa, når man njuter lifvet, oc) fan göra sig det behagligt. Jag år ung, ien RÅN ning. fom tillbjuder mig tusen fördelar; jag mil lefwa, innan jag dör. Om jag alfter mig med en rik flicka, fan jag förs skaffa Henne och mig en Iydtlig tillwaro; tar jag deremot en fattig flida, hwars före mögenhets witfor göra inskränfning nåde wändig få Ha wi icke något annat än pur fåre lek att försötma lifwet med för hwarannan. Hur långe ffulle det råda? Diner de mon coeur et super de mon ame, säger Fransdmannen, och det står man inte länge ut med. — Doktorn sunde icke afhålla fig ifrån att skratta, då han hörde denna förs åldrade sentens, oh hela detta råfonnes mang i den unga grefwens mun. Denne trodde fig häri fe ett tecken till hang bir fall, och fertfor således: Skule jag ge bort min sköna frihet, och påtaga mig en