Mesalliancen, af författaren istEn Hwaerdagshistorie. (Forts. fr. föreg. n:r.) Jag förklarade honom, art min styffars embeten icke inbringure honom mer än hwad nått och jemt röckte till för hans egna behof, att han war utan förmögen: bet, och redan gjort mer för mig, ån han hade råd tid. — Nu förtrodde han mig, det han mid fin bankrutt försäkrat sig om få mycket i behåll, att han hemligen funs de ge fin dotter en 400 speciedaler årligen; men det skulle bli oss emellan. Jaa fmar rade honom, att det war otillrächigt; att hans dotter och jag icke älskade hwarandra nog, för att lefwa tillsammans i knappa wilfor; att mi ide woro foraligen förlof. made o. s. w. — Mannen blef ond, och fåt mig gå. — En timme terefter kom han igen och fade, att han utom de ärliga 400 rifsdaler i speclie mile ge sin Dotter en hemgift af 600 fvecieg, hwarmer wi kunde etablera of. — Jag war losen wid detta fält, oh wille ide gå in på före slaget, utan gjorde anstalt tid min afresa, då fröfens älna bror fom farande som en ursinning, och fade, fog hade fläckat hang systers rydte, jag måste gifta mig med hen