äga apcken del i min uppfostran; och om det finns något godt hos mig ..... On? afbröt Wolmand honom: det år inte många, fom fånna dig bättre ån jag. Behöfwer jag säga dig, att du också år fastgrodd i mitt hjerta. Nå nå! tag inte illa upp, att jag ännu fåger Du til dig. — Mäåtte ni aldrig finna mig owårdig denna åra, swarade Guslaf.— KFarwål u! fade Wolnandjag kommer igen i dag ännu ett par gånger. Jag hoppas, allting skall gå bra. — Han skyndade fig nu hem, för att skrifwa några bref til Köpenhamn, och underrätta om fin före dröjda resa. — I fitt bref tid Helena berättade han det lilla, han wisste om den unga grefwens äfwentyr, samt gaf en lefe wande skildring af hang skönhet och af det mod, han wisat under fina lidanden, men betantte eller anade ide, att den unga flifan målade fig denna bild med annu warmore fårger ån hand. Geefwens tillfriskn nde gjorde dagliga framneg. — Dod gingo flere weckor om, innan hans sticklige och omsorgesulle lå fare trodde fig funna lemna honom, Odfå tyätes de twå unga wännerne med mydet bekymmer tänka på den stundande