ningar emot: ins. lyser emcrlertid ten åsigten att frågan nog torde behöfwa tid att tänta på, om någon Åtgärd i frame tiden skall tomma att widtagas! oh mill ins. derföre fill en början föreslå, att all aflöning till presterskapet in natura måtte upphöra, och att alla under tyrkan och presterskapet till löneförmåner anslagna jortegendomar, af hvad namn och beftaffenhet de wara må, måtte till fronoffattehemman försäljas och realiseras till eda penningar, som skulle så anwändas att kapitalet sör den försälda egendomen srulle utgöra en stående fond, och att vän tan teraf skall begagnas till aflöning för församlingens tjenstgörande prestman och stall fonden förwaltas på samma sätt och FÅruder som kyrkokassor i allmänhet. Den skillnad som blifwer i aflöningen när dessa medel äro anwända, skall föl las med kontanta bidrag af förjunlingsboerna, hwariemte till fondens Årliga förstärtande skulle of hwarje förfamlingens hemmansegare erläggas en pasfande afgift som någorlunda motswarar den hwilken wanligen åtgår för att lemna aflöningen in natura, samt att Å torpare och arbetsfört inbyjeserlägger en efter deras råd och ING St OSSE RE SS genhet lär npad bewillning, fom i det närz majte fiulle motswara de dagswerken få dane personer utgöra till preften. J och ned tersamma tapitalet på detta fått föröktes, föröktes också räntan i proportion derefter, få att den fyllnad i aflöningen som af församlingen bestrides, hwarje år minssas och blifwer lättare att utgöra. Det torde falla någon uns cerligt huru man skall få en grund att betala efter, men inf. tror genaste mä gen wara denna, att det fer efter mi tesmannaorcran och ester föregående tio årens metelinariegångspris fom faftjtäl les till sramtida esterrättelse. Onfine daren hoppa 8 att vet slulle wara ett bättre förhäl llande bade för löntagaren och löngi iswaren att det sker med fontanter, än a som un är fallet twista Hit ret t. er. Tpanmäten är illa rensad, jmö vet för tnappt wägt, och att det ide lem nas så många fjerdingar strömming i tionde fom det befinnes skfötbåtar i frärgården m. m. Huru mycken twist och obehag å båta sidor skulle icke kunna undwitas om billighet och rättwisa ginge hwarandra till mötes, och ett längt bättre förhällande ega rum lärare och åhörare emenlan. Kan wäl någon med en alvrig så liten rättlänsla neta att icke tet är ———————— — — — —— ——— — — — — ——————————— — öfwers:ötigt för en prestman att näs an owilforligt wara nödsakad att dragas med ett halft eller helt mantal jord till tune ga och beswär både för fig fjelf och ans dra, derwid lärarens både froppsoch fsälstrafter tagas så mycket i anspråk of lekamliga bestyr, att liten tid blifwer öfrig att wårda sig om församlingens andeliga behof. Männe det icke skulle tunna wara nog för en lärare att hafwa fria husrum, wed, krydrgård och ett pos tatesland? Det öfriga af landets pro: dutter erhälles lätt för penningar hos boställsinnehafwaren eller ifrån någon annan i grannskapet, såsom mjölf, smör, ost, fött, fisk, o. m. d., och hwa arför inlle det wara en omöjlighet att få prefterskapets närwarande aflöningssätt förändradt. Jnsändaren tror att om frågan skulle omfattas af allmänheten med mera intresse och framställas på wederbörlig ort så skulle det kanhända blifwa en möjs lighet. Och måtte hwar och en, såwäl prest som åhörare dessutom besinna hmwilten stor stillnad det är emellan Mosi tid ov den närwarande. A:d. Ofwanstående artikel, som utgör ett tidsord här utgånget från en man af foltet föreslär en radital behandling af den få mycket omtwistade frågan rörande rätta sättet för presterskapets aflöning, och har med willigt erkännande af förslagets wälmening blifwit i bladet in: tagen, ehurn ved. befarar att både detta och öfrige reformationsförsök komma ett 2r Ii iii . SN -J —— —m—— ————