— 252— — man, John Brown, befria. Och om nägonsin upproret är en helig pligt, få är vet i sanning mot safweriet. John Brown wille begynna srälsningens werk med att befria slafwarne i Virgien. Drifwen af evangelisk nitälskan, uttaftade ban ät desse män, fina bröder, bes frielsens rop. Slafwarne, enerverade af träldomen, beswarade icke uppropet. Slafweriet wertar döfhet hos ssälen. John Brown, öfwergifwen, tämpade i spetsen för en handfull hjeltemodige män; ! hans twå unge söner föllo fåfom mar: tyrer wid hans sida; han sjelf blef ger, nomskjuten af kulor och tilljängatagen. Detta är hwad man benämner affären wid Harpers Ferry. John Brown dömdes jemte fyra fina män, Stephens, Copp, Green och Cop: lands. Och fe här i få ord vrättegåne gens förlopp. John Brown liggande balbunten, blödande ur fer gapande får, med bilden af sina fallne föner framför sig och sina fora meranllagade, också säårare, bredwid sig: rättmwifan brådskande och tliveljefull, falska eller stympade handlingar, de för te anklagade gynnsamma wittnesmålen utlemnade, förswaret förwägradt, fyratio minuters öfwerläggning, tre dödsdomar. väsaren tror att denna skildring är hemtad från Turkiet? Nej, saken har tilldragit sig i Amerika. Dp 11 Man begår ide strafflöst sådana dåd i den civiliserade werldens åsyn. allmänna rättslänslan har öppet öga. Må domrarne i Charlestown, må de slafegande jurymännen och Virginiens hela befoltning tomma ihåg, att Euros pas blid är i denna stund fäst på Ae merika. Jobhn Brown hängres den 16 Dec, och haus bödel — man ryser för att tänta och utsäga det — hans bödel är hela den stora amerikanska republiken. Ju mer man högattar och beundrar denna republik, desto mera finner man bjertat bellämtt inför en sådan katastrof. En enda ftat för ide ega rättighet att wanhedra alla de anrra, och här hade förbundets interventien uppenbarligen warit berättigad. Ty då ett dåd är på wäg att begås och man ite gör något för att hincra det, blir union medbrotislighet. Den stora amerikanska rvepubliten har fått ett nytt fanumanhålningsband: rännsnaran i John Browns galze. Men ett såtant band trödar. När man betänter hwad befriaren Brown, tenna Kristi stritsman, har förs sött, och när man betänter, att han har blifwit sitrypt of den amerikanska vopius btiten, få antager dädet den natious proportioner, jom begår ret; och när man tänter att denna nation är en prydnad för menskligheten, att den är em af civilisationens förnämsta organer, att den ofta till och med lemnar Curopa efter fig i raskt och storartat framåtsäridande, att def ftolta panna omsträlas af frihes: tens ljug, få häpnar man wid tanken på ett få ftort brott, begånget af ett jå stort folt ur volitisk synpunkt är mordet på John Brown ett obotligt fel. Det mid: Sar ohjelpligt den gapande remnan inom unionen. Det fon möjligen befästa flafweriet i Virginien, men det rister hela ren europeiska demokratien: J rädden er skam, men J röden er ära! Ur moralist synpunkt tyder man fjeliz wa begreppet om rätt och orätt förmörstas den dag, fom fer Friheten begå ett i mord på Befrielsen. l Hwad mig beträffar, jag som blott är: sen atom, men fom, litjont alla mennis ser, bär inom mig hela det menskliga merwetandet — jag skulle wilja med mi na tårar kunna aftwå den fläck, fom blifs mit fatt på Nordamerikas stierunströdda flagga. Men flääcken kan icke aftwäs. er gifwes något ohyggligare än Kain IV vc MY GC od a ;0. A.