naste riksdag, öfwergär K. M:t till det betänkande, som tomiterade för frägans utredande till K. M:t afgifwit, sålunda: IAHf det betänkande bemälde komits nu afgifwit och hwilket, till trycket befordadt, kommer att bland Ritets Ständer utdelag, inhemtas, att fomitden till grund för sitt förslag i ämnet stadnat i i följans de hufwudsakliga åsigter: a) att skjutsningsbeswäret för närwas vande hwarken kan eller bör på det sätt från jordbruket skiljas, att de ffjutsningsskyldige från särskilda utgifter för befordringswäsendet befrias; b) att gäftgifmeri-, Håll: oh refervskjutsningen likwäl ide widare bör wara en jorden åliggande naturprestation, utan säwäl skyldighet, som rättighet för de skjutsskyldige att bestrida sådan skjutsning upphöra, och hemmanens indelning i skjutslag icke heller bibehållas: c) att postföringsskyldigheten bör från jordbruket skiljas emot åliggande för pojtz hemmanen att fullgöra de onera, från hwilka de nu äro befriade — samt, får fom följd deraf, i likhet med annan ffjutsskyldig jord, deltaga i det allmänna ffjutsningsbeswäret, såsom detta kommer att utgöras; d) att alla hemman, som enligt lag och författningar äro skjutsskyldiga, men för närwarande af en eller annan an ledning ide utgöra gäftgifmeri-, Hålleller reservskjuts — i hwilket flag af jord jemwäl posthemman, derest postsöringsstyldigheten blefwe dem fränfkiljd, inde gripas — framdeles böra, lika med dem som nu äro till skjutsning indelade, bir draga till kostnaden för skjutsningens uppehållande, samt att städernas andel i detta bidrag bör bestämmas efter ett wisst, rättwist förhållande till de ffjutsningsskyldiges å landet; e) men att deremot i afseende å fungsoch Eronosffjutåningsbefwäret annan förs ändring ide bör widtagas än att, under förutsättning att gäftgifweris och pofts skjutsen upphör såsom natura-preftation, samtlige skjutsskyldige hemman i riket förklaras böra i ungas: och frono-ffjutsning deltaga. — Brefbefordring per butelj. I Göteborgsposten läses: Twänne gossar, hwilka egnat sig åt sjömansyrket, den ene son af en tjensteman här i staden och den andre af en militär i def granne skap, affseglade den 15 sistl. november månad med skeppet Cecilia från Götes borg, för att gå till Australien. Under resan genom engelska kanalen skrefwo de hwar sitt bref till de hemmawarande, i hopp att, som eljest är wanligt, blifwa anprejade af någon lotsbåt och genom lotsens försorg få brefwen aflemnade på något postkontor. Men winden war stark, fartyget ilade bort med hastig fart, och den efterlängtande bäten syntes icke till. Då de slutligen den 21 november hunnit till slutet af kanalen på höjden af ön Wigth, och allt hopp för de båda unge wännerna redan war ute att få sina afskedshelsningar till fädernejorden på wanligt sätt fortskaffande, beslöto de att SAÄAAnn —