Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1860, sida 2

fem och nittio år gammal, skref han om fig sjels: jag år frisk och raff, fom mid fem och tjugo år; jag skrifwer dagligen 7 a 8 timmar; den öfriga tiden går jag och spatserar, bewistar en koncert eller tilbringar tiden på annat förnöjfamt fått. Jag är nåftan alltid wid godt lynne och allt hwad jag åter smakar mig wäl. Min inbillningskraft år ännu liflig, mitt minne godt äfwensom min omdömesförmåga, och min röft år ännu stark och klingande. Hwem wil ej följa hand exempel? Må wi då i måttligheten söka den råtta källan till en god helsa och ett gladt Iyns ne, hwilka utan twifwel utgöra det högsta goda, fom lifwet har att erbjuda. Wi hafwa hår intagit denna lila sanningenliga berättelse, för att wisa, huru den tfe, stundom genom fin rikedom ins ledes i fresteksen att genom öfwerflöd i mat och dryck undergräfwa och förstöra fin hele sa. Den som lefwer i små wilkor undgår, just derigenom, en sådan frestelse till if werflödig njutning, fom mången anser för lifwets högsta goda och derföre ej sållan afundas den fom kan förskaffa fig densamma. Men han fåfter fig då endast mid