halfslockaade ögon på de kräsligheter som stodo framför honom; men hwilla ban, med fina flöa finnen, ej mera funde rjus ta! och suckade, få att en sten deraf kunde röras. Det år slut med mig, tlagade han, jag känner redan huru dören fom. mer allt närmare oc hur själen fmåningom will skilja fig från froppen. Dessa ord hörde en ung låfare, fom redan länge infett upphofwet till ala Herr Cornaros fjufdomar och yttrade derwid: Om ni wil följa mitt råd, Herr Cornaro, få skulle ni funna lefwa ännu många år och långe njuta af lifwets glådje. Herr Carnaro Infnade uppmätksamt till dessa ord; fåg på den unge monnen med stora ögon, och frågade: FHwad me nar han dermed min wån? ÅJag menar, swarade den unge läkaren, vatt om ni mile öfwerlemna er åt min wård, och punktligt följa mina föreffrifter, få förbinder jag mig att återställa er hålsa och att göra er få frisk och rask, fom ni nu är usel och sjuk. Men ni fan i början befinna er i en obehaglig frålning, och det fordras ett rått krafligt be slut får att funna Iydag. 2