fff AHAHAHA ö5:; AAA OS hans make knappt kunde uppletas i hela landet. Man berättar, att han i hwardagslag förtärde gåslefmwer-paftejer, stekta kapuner, ostron och kaviar; men aldrig lät sig nöja med ett stycke godt bröd och en talltik soppa; och detta kunde wal få pas sera, — ty jag känner flera som likna ho nom hårutinnan; — men han åt alla desfa läckerheter i sådant öfwerflöd, att endast en fulländad storätare kunde täfla med honom deruti. Följden deraf blef, att den rifa Herr Cornaro, redan i fitt fem och tjugonde är, njutit af ala dessa låderbes ter i sådant öfwermått, att han led af oupphörliga magplågor, fom med hwarje är tilltogo, och ädrogo honom gift och feber, äfwensom en mångd andra sjukdomar, hmwilia slutligen förswagade honom til den grad, att han med swårighet funDe gå eller flå. Cornaro war likwäl ej okunnig om, och lårde det ännu mer af erfarenbeten, att hälsan år en oskattbar lyda. Han låt falla till fig de berömdafte låkare; lofwade dem guld och gröna skogar, om de kunde bota honom för hans mäns ga sjukdomar; tömde dussintals flaskor mirturer och dekokter; men blef derwid alt mer och mer swag. Jngen läkare kunde