Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1860, sida 2

— Trefligt, det är en annan sak. Mydet trefligt, min wän! ... Men wi kunna behöfwa litet förfriskning; skola wi ej gå in i denna lilla nätta paviljong (wi hafwa nämnt, att der är en liten bostad för tornwäktaren öfwerst uppe på tornet), och få of en kopp faff:? — En lopp kaffe hår? — Men fom du behagar! Så fan du sticka din strumpa medan jog röler min cigarr . . Man öppnar en dörr och inträder ... Men du himmelens Gud! hwilken öfwerraskning! — Frun tog ett steg tillbaka med synbar förbluffelse. — Hwad år detta? ... Men mein liebser Mann! hwad år detta? Hela mitt amöblemang, mitt kaffebord min gungstoll... Det betyder intet annat, min fru, — ån att detta för framtiden år ditt arbetsrum, ditt mottagningrum, din salong! Härinnanför har jag mitt, och hår (en tredje dörr!) är wår lila anspråkslösa — fångfammare! — — OM: 3