ä1d.aiA 6683 och smålnubbiga fingrar sjelf räckte er den fivibuefen för att låta er tända er Legalidad, war ni nåra att toppa både fon: septer och cigarr, och då hon wid er fyr bara förlägenbet drog fin wackra mun til ett tådt mysande, war ni — trots denna lilla elafhet från hennes fira — ren sköna cigarthandlerskans fund för lifwet, d w. s. jå långe ni war i Frankfurt. Fruns man war sällan synlig i butiken. Han hade på sin afdelning tobaksaffärerna en gros, han hade sitt kontor, sina speditioner, fina magasinsförrättningar och fina werelaffärer. Han hade med fukt förtroende åfwerlemnat detaljhandeln åt fin tära bålft, och han hare ännu aldrig ett ögonblid tänlt fig, att dessa fidibussar, som hang unga fru med få mydet behag rädte åt stadens ungherrar, slude en dag kunna hota hela bans äkten skapliga Irda med wådeld, att ide säga merkbrand. Men det inträffade en wacker aftonstuad, då herrn fom bäst fart på en Bierballt, tömmande med åfta tyft andaft fin stummande seicel, att han händeljewis täfade höra några rått furisfa ere, tom fålldes mellan twenne perfoner I bans närmaste nåthet. (Foris.)