Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1860, sida 2

— PR. Kejjaren sjank tillbaka i fin Kol, derifrån han nyss upprest sig wid sista swaret, 0 betädte sitt ansigte med sina hånder, å som Agamemnon wid Jybigenics te vOt denne utländning är i Rossland — i St. Pettersbug? frågade han. —Ja min far. Prinsessans röst blef allt swagare. mar finnes han? frågade Ezaren, i det han reste fig med en hotande min. — Wid revven i morgen. Och huru skall jag funna känna hor nom? frågade Ezaren allt mera uppbragt. — Det år en officer med en grön fjär derbuste och en swart häst. Gydt min dotter! Gud mare med dip! Prinsessan aflägsnade fig blef och med wadlande steg och kejsaten satte fig åter grubblandeDet år ej annat ån ett barnsligt tycke fom ide bör oroa mig. Hon glömmer honom fnart; hon måfte glömma honom. Men den fore sjeljherrskaren kunde ej fritaga fig från en wiss oro mid tanken på dottrens tärar. Han tärfte dod hwad hang läppar ide wågade uttala: att det mäste fte med hwad wilfot fom helst. 0