mästare — egnat sin synnerliga omvård ; nad, och jom rätnar ftörsta delen af fra dens innewänare bland sina medlemmar, oe i mr e samladt i socic tetslelalen rärhuset, hwarwid lärer bland annat warit i fråza att borttaga en mängd af ordens lenitt; zheter — hwilta den dine igee naturligttwis ide fär tänna. Det bar upptickts att åtsåillige mid härzoarante jernwäz deis begåt uf färdig a meritya, teis under arbetstiderne af bolagets jern löv åtstilliga smideseffetter Dire för egen rälning och för assalu. ÅÄnders Forsslöf, boende på Strömsbro, fom låtit enna intustri gå så långt att han förskaffat jig sull smedjeredskap och veriemte stulit allt vet jern han till en nybyggnad ber höft, hättades här förl. lördag, och i föndags blef jsmeden Haus Norin, jom hjelpt att gömma det stulna, till häktet insörpassad. Ransakning har egt rum i dag, men sörloppet derwid är oss ännu obefant. (G. L. 72.) Österfund ten 18 Januari. K. M. har bewiljat landshöfdingen i Jemtlands län, tommendören J. A. Dahlseröm, nåt igt assked. — ÄAlngående den med i lördags tills ändalupna trettontedagsmartnaren är för ga att berätta. Kölden fortjor under hela marfnaden att hålla fig nära 30ce ; ; ge I talet under fryspuniten, och hindrare fås; lunda i ide vinga mån handeln utom!: hus, d. w. s. å sjelfwa marinarsplatsen, hwarest rörelsen nära nog inssränkte fig: till broad som behöfdes för att ei frysa shjäl. Litwisst pästås det att ett icke sebetyrligt antal hästar öfwergick till ans i dra egare. De manliga säntningarne af hästtreatur till Heremora febynaris marinad ha äfwen nu afgätt. Öwad widkommer öfrige wir orts prorutter, bade marinaden intet eller ärminstone högst litet att deraf erbjuda. Smör vöns te jari efterfrågan, men stod inappast att få till nägot pris; man fare fig filrt hwad man haft deraf åt norgessarare, hwilta ock lära blifwit wil emottagna så andra sidan fjellet. Också fruns ; (förmerligen fåfom en följd deraf) nod nad, hwarest dessa waror såldes ven före ra till 26 a 28 rdr tunnan och den icdnare till 2: 50 lisp., ktansle äfwen N i bättre priser. J fråga om frörluste! bör ide förglömmas en tragikomiss för käinio, som gratis gass allmänheten haf ett par judar, hwilka sålunta från gingo sin nationalitet, ty att skänka bort någonting är ingalunda jucistt. Deefa gynnare hade nemligen af en eller ans nan orsaf tommit i lufwen på Mvarens dra inne på gästaifwaregärden och söfte iderester på allt sätt dekorera hwarandra iansigtet, hwillet lyckades sätilwida, att åätminstone ten ene, en br Moses Aron, icke egde stor del af sin prättiga judefys fiognomi ojfrapad efter striden, fom räckte ända ut på gatan, hwarest ftarsfiftal Abramssen togo kämparne om händer. J måndags stodo te framför skranlet, fom RR ARSETIRA -— —————— i tillgång på norsk sill och itä å wär mare