Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1860, sida 2

— — VS EE dagar och ... nu skulle hon skiljas mid henge — hon skulle blifwa ensam, ensam qwar! Hon hade wågat en inwändning, hon bade gjort ett anspråk på sin modersrätt, att hon wisle behålla fött barn ... Bahl en sattig stackare, en grindgumma tala om moderstätt, motsätta fig den tikes, den mäftiges wilja — sådant kallas uppfludfigs het, otacksamhet, och dylikt borde straffas. Hon hade blifwit tillfrågad, om hon, bel: dre än att bereda sitt barn en lysande framtids lyda, wille lemna den lugna stuga hon innehade oh med den lilla wid sidan weandra en buswill tiggerska; då hare hoppet om barnets mål öfwerwägt modrens smätta, och hon samtockte att lemna det kåraste hon egde, sitt at .. — Natten hade förgått under sttid, tärar och bön; men når morgonsolens första frölat belyn bedjerskan, hade denna wunnit ttöst och ftimodig undergifwenhet för Herrans wilja sam: fraft att bekämpa sin safnar. Anna hade nyss, Hd fin outsågliga bar: naglådje, olltwit ulädd den nya kladnad, pon sfulle begugna, då den grefliga resmougnen siunnabe wid gtindstugan, och den före omnåmnda mannen gick ditin, för att) hemta den hia.