Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1860, sida 2

Grindgummans dotter. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Jag skasl återtomma om ett par timmar, pittade den feåm nande manner; pu skasl få atid att fatta oc Sfwer:änfa din owåntute sållhet, cch med några för Lena obegripliga ord ät grefwinnan af lägsnade de flå stondsamt. På knå wid sitt sofwande barns låger hade L-aa tillbringat fin natt ... denna. natt ... ben fiåa, fom hon ånnu egde det. Hon hade förut wafat vid tre fås ners och en dotters döråbåvd, men alaria fånt en smärta fom denne; hon hade tull oc med tackat Gud, som befriat de unga från nöd och elände, och då döden dortryockte Jenet enda jordista ståd, hennes mafe, hade hon soft fin trest oeruti, att han nu hade fått sluta sitt tunga, mådo.j samma dagswerke, att hun nu hade fört hwila och lugn i frideng land, Hon war wid mannens död nägra vd) foratio ar och hade noss blywit mor, urdlottad på allt, en sorjande enka med sitt spada barn wio btöstet, dist hon lycklg nog att erhålla den plats fom grindwaiterska, bwatea bon nu innehade Der hare hennes tila: Aanuas oslyidiga joller förtjufvat hennes