Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1860, sida 2

—— n??— — — — —2 — —— — Nå det war llokt af dig, Lena, att du har flickan i ordning och år lugn, yttrade han. Hår sänder dig grefwen en för dina wilkor ganska betydande summa penningar, fom wi tro sulsfomligt skall er: fåtta hwad du förlorar. — Ingenting gifwer mig ersättning för min förlust, utom hoppet om mitt barns bästa, swarade Lena med en fattning och en wårdighet, fom skusle hedrat hwem fom helst. Penningar, sode hon, jag skulle med mynt låta betala mig för min dotter!. Nej, herre! halsa det grefliga herrskapet och säg dem, att jag såljer henne ej; bed dem anse henne som ett barn, hwilket de för sitt nöje upptagit för att göra lydligt; bed dem aldrig förgåta, att hen år född fri, att de ega henne endast fom ett lån, ej som sin köpta slafwinna, och mitt sista wilfor, min sista bön, att de återföra henne bit, om ben i en framtid skulle langta tillbaka till sitt hem .. Farwål, farwål, mitt barn! Sud ... bstydre . .. dip! . OM nu fort ... fort bort, medan. jag ännu eger fiyrfa att uthärda a fsskedets qwal. — Aojc! snälla mamma, Unna fommer jnart igen .. Adl! ad få roligt Anna