J mitt hem, och från mitt fönster. Wintern ifrän polen hastat Näxon mörk och fule in awäll, Och fin fruåna mantel kastat hver wåra lugna tjäll. Salta susar nordanwinden, Cölår wisa sig så blid, Kysser skönheten vå tinden, Men hon rovnar litt derwid. Rosor små wäl ännu wära Dock på fönstret innantill. Botanisten får en lexa Om han dem studera will. Kär i hemmets lugn jag sitter, Njuter stundeus små behag, Drömmer än om foglars qwitter Under solwarm sommardag. Spejar ut ät gatans hwimmel, Se hwad lif och brådska der! — Under nordens kalla himmel Rörligast dock lifwet är — Bonden, som i skogen letat Winterwägens gömda spår,