(Jnsändt.) En af wär tids religiöf a frägor är den om nådewalet. Den är af en sär. reles oroande beskaffenhet, och bar på avund af falsk bibeltollning bringat måns get wemodigt hjerta fallnär förtwiflan under betänkandet af de förkastades mängd och det ringa antalet af de utwalde samt deraf uppkommande twifwelsmäl, burus wida man fon wäga att räkna sig bland te få och tro fig wara utkorad till ewinnerligt lif. Denna fråga har wäckt myc ken oro, men den är i werkligheten en onyttig och barnslig fråga, ty den son Ligger i fswåra tantar angående det abe solnta nådewalet, liknar de sförfräntige barnen, hwilta utaf enfald och förwett med delst en nege swi na sig upp i höjden, och så llifwa upp och sörgå sig, att de slutligen icke weta, huru de skola komma ned igen. Exemplet är talande om tet ber lilla barnet, fom begaf fig ut på ett bräde, landt utanför fönitret : till blome sterkrukors platerande, och på denna mig tittade genom rutan in fadrens ftudere kammare, hwarwid den ömsinte mannen med föräan förs.räck kclje tog barnet in till sig. På fömma fört fom bdetts förmwete na barn hancla alla de, hwilta grubbla öfwer nådewalet. De kasta sig i fara, Hättra i höjden, och wilja titta in uti Herrans Guds rätfammare! Men hwem har anmodat of mennifkor derom? Wi kun a wara öfwertynzade, att sårana tan far äro ett irrsten, hwarigenom mi ftörtas uti nöd, jemmer, fara och onödig oro. Ty hwad den heliga boken säger om nädewa et, det säges icke för att ber I kymra och förffrät ka arma an fattade jus lar, hwilka känna fina synder och gerna wilja blifwa befriare från syndaqwalet, utan det säges snaraze för att trösta rem. Och fi! just derföre är Guts ende fon tommen till oss på jorden, att wi icke skulle behöswa med sarliga tankar sladdra upp till kimmelen, för att få weta huru GSud ar finnad emot oh, utan i stil llet fe på hwad hon har besåutat angående wär salighet och hwad Jcfus bar för of u ältat, samt för wär del komma til fiåran genom sonen, hwillet är (en e a wägen! i Den af tidningarne — omia te 9aguer ronnierska br osch! yren on och I Kongressen, fom wi kt få mycet uppe seenze, innehåller i korthet följande, jom wi hemia ur Yva Dagt ligt At lehanras Pariser kuir: None quiceu, så best gynner författaren, bar sagt att med passionen känna wi, men fe intet; låtom oss derföre utan passion undersöka om ei någon wäa finnes mellan rear, fom ajsty be greppet ont pafwens werltsliga malt och önska dess snara fall, samt dem, prilka anse jamma matt som en tros sartitel och ej wilig en, hårsmån widröra dens! jamma. ur påvens werlesliga matt nödwändiag för utöfningen af hans ande liga? Bätke katolska läran och politist klothet swara dertill jakande. Politiskt fett, är det nödwändigt att UFwerhufwudet för 100 millioner tatoliker är obe: roente. Wore påswen icke det, få wore han än fransman, än österritare fp nior eller italienare och till följo deraf aldrig opartisk. Men huru skall denna malt utöfwas? Huru förl päfwen fam titigt wara Kristi vikarie och en merldslig monark? Straffa oh förlåta, ertommunicera och wara toleraut? Jo, jnst derigenom att hans besittningar i in siräntas få mycket, att han fon styra bet han bar awar såsom en patriark, utan avmd, utan fasfiiftande församling, ja ntan lagar. Avi nini istrationens deta ljer —— ——— — — —