Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1860, sida 2

mimi EEE kyldig eller ide skyldig? U Posikonsiapeis antedalngur. Öfwersättnina från Engelstan af G. B—m. (Forts. fr. föreg N:t.) Han sörsålrade, att hon ej stulle blifwa nörwarante; hon mar depu:om fjuf af oco och bdrölwelje. Den församlode mångden wåntade emellertid under plägsam tystnod anralkan:et of den ewislige Åklagaren. Denne syntes snart. Han war en aft ningsbjudande gråhåria man Om sjuttio år, mcd kroppen ned1 tyckt af ålder och bes tomnict, ögonen fåstade mor uatlen, och i hela hang wåsense röjre fig nerslag:n bet ocb socg. — Farbror! utropade sånger, spriagan-. de emot henom, Den gamle mannen såg urp och sontes låsa i ve tena anfiatgdragen en full me derlåagning of te wisstankar, som tolade emot honom, Med siaprlande sleg oc utdreden atmat gick han honom till mtcs, och, enlig: stristens heliga 03, Mjöl em dals och grat, utropade mer qyr äfr Tf — Foö. låt mig, förlåt mig Roedert, ati jag någonsia lunde twifle på tig. Mariec giorde pet ej, ej för ett ågonblik.