Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1860, sida 2

befria mig från mina öfwerflörspersedlar, säsom peruken, glasögonen etc. och med tillhjelp af ett knyte, fom jag haft med mig, framstod jag inom några minuter inför min förwånade reskamrat, såsom samme person, hwilken få ohyfsadt hare tilltalat honom i kafferummet pä Saracens hotell. — Hwad i all werlden betvder detta löjliga upptråde? frägare Mr Brislowe, hägljudt skrattande åt mitt förändrade ute seende. Jag underrättade honom i korthet dere om, Han blef under några minuter bes tagen af fasa och förwåning. Han hade, fom han fade, ej en gång hört omtalas händelsen hos fin farbror. Dock, bestört, förwirrod, fom han war, undslapp honom ukwål intet tecken, fom kunde antyda nå: gon brottflighet. — Jng ånffar ej att intränga i ert öre troende, Mr Briflowe, anmärkte jag eter ett långre Uppehåll; men ni mäle inse, att om de omständigheter, jag berättat, ej på något fått funna förklaras, år ni nen ganska farlig ställning. Ni har rått, swarade ban, något twefande. Det är ett inweckladt nåt, likwål