Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1860, sida 2

ert upp-båll der, då de känna att ni ine skrifmit er för Kendal? Personer af den der sorten hafwa fint wåderkorn; och om ni funna gåra någon nytta, måste ingen wisstonfa hyfas emot er. — Åh, öfwerlemna detta blott åt mig. Jag will kasta sand nog i ögonen på dem, för att göra ett russin sädana blinde; dere om fon ni wara säker. — Godt; wi få wäl fe Låt of nu spisa middag. . Snart derefter woro wi åter på Wåg. Mr Jesiah Barnes börjude nu flitigt anlita en floffa, fom han drog ur sin ficka, tagande fig tlunt på llunl; och få stark måste drycken hafwa warit, att han snart dlef Helt och hållet berusad. Ej endast talet utan ögon, lemmar, ja hela froppen rejve den viterligaste grad af rusighet, vå wi ankommit ull det ställe, der wi öfwer: evåfomult.om att han slulle stanna. Han blef åfwen oregerligt grålig, och jag wåntade hwatje ögonblick att höra mitt wet luiga sau päpelas till salskepets uppbyg: uelse. förllatligt nog, få yttetlint deuc fen och wild, fom han svntes, undwcek oan dod alla farliga samtolsämnen. Nar teligensen stannade, tumsat. dan fig ur