Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1860, sida 3

(JX— —a—ä; d H O2—24— och utropade kärft: — Så å, jag har funnit Hig Mutliger! Gj den ringafe rörelfe af sruktan funde jag mårke; hang uppion råjde blott för mwåning öfwer förolämpningen, oc har swarade endast torrt: — Hwad tusan menar ni? — Jag ber er få mydet om usägt, in. föll jag, urvassaren fore mig att en af mina wänner, en Bigshave, hwillen four git fig undan för ung, war hår, oc jag tog er för honom. Han urptog artigt min ursägt, anmärkande med detsamma, att, oaktadt hang eget namn mar Brislowe, hade hen eget nog en farbror på landet med samma namn, som den person, hwilken jag tagit honom för Helt säkert, tänkte jag, år denne man oftyldig tid det brott, hwarför han misstänkee; och likwål. ... I detta ögondlid intrådve uppassaren och anmäl de ankomsten af den herre, jag efterstickat. Jag gick ut och sedan jag gfwit den ars fomne ordet att ej förlora Mr Brislowe ur sigte, sloyndade jag hem, för att göra anordningar för mun tesa. Förändrad, genom tillhjelp af en liushårig peruf, breddråmad hatt, gröna glas.