Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1860, sida 1

vrteto. — — utrires. Jtalien. Uti en korrespondens från Turin berattas, att fråga Fall hafwa uppe sått om att grefve Cavour, före sin afresa till Varis säsom fardlask fullmaktig wid kongressen, fall ätere intrada i ministeren, antingen utan portfolj, eller ock att nägon af de narwarande ministrarne skall oftråäc da fin plats åt Cavour, hwilken ofter kongressens slut tros komma atrt säsom ministerpresident bilda ett nyt kabinett. Jurikes. Stockholm. Borgareständets plenum den 4 tennes företerde ett särstilt intresse, derigenem att der föredrogs följande hit anlända och till borgareständet ställta tadiägeljeadress från Svcictå nazionale italiana och hwilken, enligt borgareständets nu fattate beslut, skulle medstånden tomnins niceras. Adressen lyder i öfwerjättuing sålunda: Turin den 23 Dec. 1859. Herrar Representanter! Genom tidningarne hafwa wi erfarit, att de ärade representanterna för det swenska borgareståndet hos fin regering petitionerat, att te swenska ombuden wid kongressen i Paris måtte undfä sådana instruttioner, som medgifwa mellersta Jtaliens folk rättigheten att ordna fina! politiska förhållanden säsom de sjelswa önska, Denna af egen drift widtagna åtgä är ett prof på ve känslor Swerige byf för Italien; och wårt sällskap, stiftadt i ändamäl att åt Italien winna den sjelfständighet och den nationella enhet, som man ända till wåra dagar wägrat of, anser för sin pligt att, i hela den itas lienska nationens namn, för er uttrycka de lifligaste, de warmaste tacksägelser. Herrar representanter! De allwarliga händelser, fom stunda, funna låta fri get utbryta i åtskilliga delar af Europa. Om italienarne en gång komma att ut göra en nation, få skola de föra att år tergälda fin tacksamhetsskuld til den ärla swenska nationen — denna skuld, som ert högsinnade initiativ till wår förmån på lagt oss. Elömmen icke, att mer än mouarfere na måste folken sinsemellan wara folidariskt förenade. Dä de förra söka att förfoga öfwer nationerna efter fina fyften, måfte de senare inbördes lemna hwarandra bistånd, för att komma till enhet, sjelfständighet och frihet. Emottagen wåra tacksägelser och mår diupa högaktning. Åpresidenten general Garibaldis wägnar J. La Farina, Eeneralsekreterare. — Med anledning af ingångna une derrättelser om tet uppskof, fom inträffat eran San ff . —— — (— — p)?ct33 —ä—— — — — — — 4—Q.— 2—AG— lk——— 4 9 ö ö